Um, tjena. Andra inlägget för idag, och det är faktist främst för att jag inte orkar plugga matte. Men jag måste verkligen, fast egentligen inte. Jag kan ju typ det mesta, men det jag skulle behöva göra är typ att repetera. Men jag får nog G iallafall, och det är typ det enda jag kan få i matte, och jag är skit pissed på mig själv bara för det. Jag kan ju liksom det vi gör, men får typ hjärnsläpp på proven, och kan inte ett skit.
Hm, det suger rätt så grovt. Så jag skriver ett inlägg här, om precis ingenting. Eller något blir det väl, men ja. Ni fattar.
Jag har kommit på att jag är en ganska så komplicerad person. Hm.. har många dåliga sidor som de flesta inte vet om. Jag är också kapabel att göra saker, som ingen tror att jag någonsin skulle kunna göra. Jag har inte lätt för att släppa in människor, rätt in i mitt hjärta, i mitt sinne. Men jag kan berätta saker som, enligt mig, inte betyder så värst mycket. De är faktist rätt så minimala, jämfört med mina riktigt problem. Jag tror faktist inte det finns någon, möjligtvis en, som vet hur jag är, egentligen. Jag .. är komplicerad.
Behind the laughs and smiles, there's a lonley one screaming for help.
She's screaming. Can't you see?
She's broken inside.
She laugh among friends, she cries herself to sleep in the nights alone.
You see her, like no one, just someone in the crowd. A nobody.
A nobody.
by; veronica karlsson '28/5-09.
/ v
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du borde verkligen bli författare! elr åtminstone som du e nu en bloggare ((: läseer dina inlägg då och då.. tkr dom e riktigt bra :) aja kort sagt hoppas du nt slutar blogga
SvaraRaderahare.